Dela nyhet
Gammal är äldst
6 feb 2017 0 kommentarer
Axelia Hansson har spenderat 20 år i qvidingtröjan och hon minns fortfarande när det var hennes tur att ta klivet upp i A-truppen. Bästa/sämsta minnet har hon svårt att minnas, men det är lätt hänt att minnet sviktar på ålderns höst. Att vara ”äldre” i dagens damfotboll har också sina viktiga aspekter, det märker vi när vi talar med den ”gamle” i Qvidings Damlag.
”Hur började det hela?”
- 7 år var jag, herregud! Det är ett tag sen… men jag minns att det var en träning med spelare födda -90 i Kålltorpsskolan, man fick ju inte börja tidigare på flicksidan. Leif Gustavsson tror jag det var som ledde första träningen, han ställde ju förfrågan till föräldrarna på första träningen vilka det var som skulle träna oss ….. Farsan var ju snabbt framme, och ett par till, vi hade 4 tränare totalt.
Bosse som ”farsan” heter är speaker på Qvidings matcher, det har han varit säsong in och säsong ut, ingen förändring på den punkten i år heller.
- Vi var ju många tjejer på den tiden, Mirre (Miriam Ifter) var ju också med, hon var ju 1 år yngre men hon var med oss. Tror vi hade 3st 7-mannalag ungefär, kommer ju inte ihåg så mycket från den tiden. Det var ju längesen säger ”Acke” och skrattar. Men farsan (aka Dj-Bo) var med och har ju alltid varit engagerad i tränarstaben under uppväxten, positionen under uppväxten var yttermittfältare som i A-lagssammanhang senare blev förändrad till ytterback.
Axelia gjorde under fjolårssäsongen 23 assist i div 2, ett skapligt all time high för hennes vassa vänsterfot.
- Junioråldern, jag minns att vi spelade mycket med Fräntorp som egentligen fungerar som U-truppen idag, där A/U spelare möts, divisionen är jag lite osäker på men vi låg i 3:an med A-laget då, Håkan Pernhede var tränare på den tiden. Den förste som gick upp i A-laget från vår kull var väl Mirre, sen kom väl Åsa (Åsa Holmberg) med, sen var det min tur.
Vi hade ju en ”mamma” (Nathalie Ehrman) i laget på den tiden, även om jag inte riktigt har den rollen idag så minns jag ju att man såg ju upp till de äldre spelarna, det är ju viktigt att ha en blandning av åldrar i laget, fast på planen så tänker man ju inte på det. Vet egentligen inte om jag tänker på det alls ens i omklädningsrummet.
Acke är i princip på varenda träning och har alltid hög träningsstatistik.
- Jag vågade inte riktigt välja fotboll i mitt gymnasieval, jag var rädd att det skulle bli för mycket. Nu känner jag ju att det var rätt, jag håller ju fortfarande på. Bästa minnet under resans gång var väl när man fick vara med i satsningen på damerna under Anders Holmvéns tid, sen vann vi ju serien det året, seriesegern och också kvalet förra året är ju också med däruppe. Men förra sejouren i div 1, 2013 var ju bland det värsta, vi fick 3 korsbandsskador under våren och med att många reste iväg under hösten var ju nedflyttningen då ett faktum.
Man kan skönja en del bristfälligheter i kökets städning efter inkilningen som skedde under lördagen. Enligt snacket så var det en lyckad sådan, morötter, fiskarmössa och en del snack om mjöl är saker man kan höra blandat med skratt bland spelarna som befinner sig på Härlanda Park denna ”träningslediga” söndag.
- Man vill ju fortsätta utvecklas! Jag tycker ju truppen ser stark ut i år och med sättet vi tränar så borde vi inte nöja oss med att bara hänga kvar…. Vi vill ju vara med däruppe! säger Acke och känns målmedveten och tävlingsinriktad på samma gång. Sen tycker jag sammanhållningen känns bra, bättre än någonsin.
Dörren till köket öppnas, det är Mirre med något uttråkad min som vill hem, givetvis skall ju vägen från Härlanda Park delas med Acke. 15 minuter fotbollssnack hinns med, samtalsämnen med allt från landslag, Rosengård och Jakobssons korsbandsskada avverkas i rasande tempo, sen är det dags för de ”äldre” att resa på sig och gå hem för att redan nästa dag givetvis vara en del av damlagets träning och i ”åldersspelet” (lag uttagna enligt åldersprincipen) med Acke i spetsen visa att gammal är äldst ännu en gång.
Kommentarer