Dela nyhet
Årskrönika 2017
31 dec 2017 1 kommentar
Året närmar sig sitt slut. Tiden tickar på. För det är väl just det tid gör? Den stannar aldrig upp. Den har aldrig tid över för eftertanke. Ser man enbart framåt riskerar man att bli fartblind. Att titta i backspegeln då och då ger nödvändiga perspektiv för att våga blicka framåt. Så även om tiden obönhörligen tickar på, bör kanske inte tidsperspektivet ses linjärt. Men just idag ska vi klamra oss fast vid 2017 en sista gång innan vi välkomnar 2018.
Vi inledde året i Stenungssund med Bilfinger cup och fortsatte av bara farten till Uddevalla och Rössö cup. Futsal är kul. Futsal är varmare än fotboll. Speciellt under vintern.
Därefter följde ett antal kalla månader. Vintern brukar vara rå och blöt i Göteborg. Detta år var inget undantag. Men någonstans infann sig en värme i kroppen. Kanske kan det härledas att vi äntligen tagit oss upp till division 1. Eller kanske värmen från inomhuscuperna i januari fanns kvar i kroppen. Men serieuppflyttningen ja. Detta efter att fullständigt pulveriserat motståndet i division 2 2016. 20 vinster av 20 möjliga. 97–7 i målskillnad. Ja det säger väl det mesta.
Första matchen den 18:e februari. Dimmigt och regntungt. IF Böljan Falkenberg stod för motståndet. Nyblivna elitettanlaget Böljan på bortaplan. De hade nästan lika överlägset som vi tog oss igenom division 2 tagit sig igen division 1 under 2016. Vi visste det inte då. Men det skulle inte vara sista gången vi möttes under året.
Ytterligare några kalla träningsmatcher senare var det dags för tävlingspremiär. Distriktsmästerskapen. Qviding FIF gick in som regerande mästare. Göteborg visade upp sitt finaste marsväder och även om spelet stundtals haltade något kunde QFIF ta sig till final. Väl där tog det dock stopp mot Guldhedens IK, som gjorde mål på sin straff inför matchen och därefter försvarade sig föredömligt. Silvermedalj och besvikna miner. Är inte detta vårt år?
En vecka senare. Bortamatch mot IS Halmia. Om det fanns de som inte trodde på laget efter DM-insatsen blev skaran större efter halmstadsmatchen. 8–1. Är laget redo för division 1? Men efter en stark hemmaseger mot Holmalunds IF Alingsås veckan därpå och ett träningsläger på Orust lugnades de kritiska rösterna. En försäsong är vad den är. Att dra förhastade slutsatser utifrån den vore att hävda att ett hantverk kan förutses endast utifrån dess komponenter. En ost och skinkpaj kan lagas på 10 olika sätt, trots samma ingredienser.
Serien startade i mitten av april. Qviding FIF fick ett hett derby direkt mot Mossens BK. Länge mållöst och stundtals tryck mot våra motståndares mål. Men på övertid lyckades MBK få en boll i nät. Veckan därpå bortamatch mot Nittorps IK. Tuff match. Jämn match. 3 tunga poäng hem till Göteborg.
Sådär fortsatte det under våren. Qviding FIF vann ungefär varannan match och parkerade i mitten av serien. Prestationerna varierade. Hög högstanivå och låg lägstanivå.
Den sista maj var det dags för första omgången i svenska cupen. IK Rössö Uddevalla, från division 1 Norra Götaland, stod på andra sidan mittlinjen. I en välspelad match tog vi hem segern och avancerade till nästa omgång. Motståndarna där? Just precis – IF Böljan Falkenberg.
Under sommaren valde Torbjörn Sträng att ta ett kliv tillbaka och Carl-Magnus Strömberg tillkom i ledarstaben. Även Angelica Dedon lämnade klubben för studier i USA.
Våren inleddes med en tung förlust mot Mossens BK. Även hösten rönte samma öde. Skulle vi aldrig få slå dem?
Den 9:e augusti spelade vi omgång två i svenska cupen hemma mot IF Böljan Falkenberg. Och vilken match. Ingen har väl missat att ljuset på Ruddalen slutade fungera. Två gånger. Bortsett från ljuset gör QFIF en utomordentlig insats och håller elitettanlaget borta från målchanser. Straffarna – QFIF:s paradgren, fick skjutas upp nästan en månad till den 2:e september klockan 22:00. Stort publikstöd på Härlanda Park. Och visst gick det vägen. Qviding FIF klart för omgång tre i cupen. Vilken saga. Och bättre skulle det bli. Men vi håller oss till tidens linjära gång och tar saker i rätt ordning.
För först skulle ett antal seriematcher avverkas. Och Qviding FIF visade verkligen klass. 6-0 hemma mot Valinge IF, följdes upp med 0-0 borta mot starka Mariebo IK, som således spelades bort från guldet i division 1. Därefter kom Onsala BK på besök och fick med sig en poäng från Valhalla IP.
Sedan var det dags för matchen med stor M. Alla visste förutsättningarna. Vinnaren skulle till gruppspel i svenska cupen 2018. Efter en mållös match och förlängning fick straffar tillgripas för att sära på lagen. Qviding FIF och Mossens BK. Under säsongen hade lagen slagits mot varandra i serien, med Mossen som segrare båda gångerna. Qviding FIF hade dock spelat till sig betydligt mer poäng och parkerade stadigt i mitten av tabellen. Men straffar och Qviding FIF. Det slutar oftast på samma sätt. Och så även denna gång. Seger.
Men året var inte riktigt slut efter svenska cupen. Först skulle en del träningar avverkas. Därefter en bankett med tal, priser och hälsningar från bland annat Peter Gerhardsson och Pia Sundhage. Med Pias sång i färskt minne åkte Qviding FIF den 16:e december till Jönköping för att delta i Sveriges största futsalturnering. Och som om säsongen inte varit framgångsrik nog lyfte Qviding FIF där pokalen.
Att påstå att året enbart varit kantat av fotbollsmässiga framsteg vore att ljuga. Att påstå att de ekonomiska svårigheterna klubben haft inte gjort oss starkare vore även det att ljuga. I de svåraste tider prövas man. Och testats har vi onekligen gjort. Att lägga sig platt vore den lätta vägen ut. Vi har kämpat och vi har slitit. Men nu, när molnen spricker upp över Härlanda Park, står vi starkare än någonsin. För vi vet vad det innebär att aldrig ge upp. Och inte bara vi. Hela klubben. Vi är vinröda. Vi är starka. Tillsammans är vi Qviding FIF.
QVIDING FIF
Kommentarer
Oa 31 dec 2017
Lycka till tjejer 2018. Kläm dit de stora elefanterna i Cupen!